Idag skulle Juni fotograferas på dagis, eftersom hon är ett 15-timmars barn så fick jag lämna henne kl 9 och sedan skulle personalen slå en signal när det var klart. Promenad tänkte jag och panikhunger tänkte Arvid. Vi hann således ett par hundra meter innan han började suga på sina händer och vråla. Eftersom det var blåsigt som tusan flydde jag in på Hälsomedicinskt center (aka vårdcentral) för att ge mat.
Jag satte mig ner med Arvid och började mata. Ett äldre par satt i en soffa lite längre bort. "Åh" sa mannen. "En så vacker syn, en mor och hennes barn". Jag kände mig lite som urmodern själv, log och tittade ner på Arvid. Min kalla näsa som hade börjat värmas upp släppte då ifrån sig en ansenlig mängd snor som landade på Arvids panna, en så kallad rinnsnuva. Jag tror att paret precis som jag upplevde att "the moment has passed".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar